Hel har ingen hunger
Hel har ingen nöd
Hon törstar ej efter värme
Söker icke efter bröd
Hon följer bara honom
Som blivit människornas vän,
Han som heter Hatet,
Som icke någon botten har.
Han som lever i deras hjärtan
Alla nätter, alla dar.
Tomheten den växer
Och Hel kommer strax efter.
Hon sitter vid mitt bord
Säger aldrig ett ord.
Hon delar mina måltider
Fast Hon aldrig äter
Hennes kyla håller mig varm
När mitt folk stöter bort mig från sin barm
Vad vill Du mig, Moder Död?
Vad kan jag göra åt all sorg och nöd?
Jag är bara en man
Utan rötter, utan hamn.
Hel talar ej,
Hon omfamnar mig,
Fast jag är bara en man,
Utan rötter, utan hamn
Hon omfamnar mig,
Fast jag än lever,
Och Hon med tystnaden säger:
”Var inte rädd,
För ingen undgår mig,
Se dig inte tillbaka,
Vandra dit ödet kallar dig,
Än är arbetet inte över,
Än är inte dagen då vi skall mötas igen.”
Son Of Freya 